Den andra graviditeten

Det var tidigt 2010 när jag fick reda på att jag var gravid igen. Jag kände mig inte riktigt gravid den här gången, men jag satte det till den dåliga upplevelsen av den första.

Och den här gången bestämde jag mig för att vänta till lite senare för att ens gå till doktorn. Jag åkte på en planerad affärsresa och började blöda. Jag ringde min OB (och förklarade att jag inte hade gått till honom ännu på grund av föregående gång) och han sa till mig att det var svårt att göra eller rekommendera något utan att träffa mig.

Jag ringde reseförsäkringen och gick för att träffa en ob där jag var. Han gjorde ett ultraljud och samtidigt som jag vet att det var lite att göra (blödningen hade ökat ganska mycket då) har man alltid hopp om att allt är bra på något sätt. Det visar sig att den här graviditeten är vad de kallar ett fördärvat ägg eller en anembryonisk graviditet, när embryot inte utvecklas alls, trots befruktning och graviditetens början. Det betyder att du har en tom graviditetspåse. Jag trodde att med språkbarriären hade vi inte riktigt förstått varandra men detta bekräftades av min OB när jag kom hem, tidigare än planerat. 

Den här gången valde jag DC bara för att få det hela över och se till att allt hade kommit ut.

Vi gick för att träffa specialister efter det. Min OB sa att en gång är otur, men två gånger är värt en utredning eftersom det finns så många medicinska framsteg hela tiden som kan identifiera ett problem och förhindra ytterligare förluster. Så vi gav oss iväg. Som tur var jobbade jag för ett stort multinationellt vid den tiden och de hade en plan för att hjälpa till att täcka kostnaderna för infertilitetsbehandlingar. Superfint. 

Jo, vi träffade två olika specialister och startade en galen behandling. Enligt den här läkaren avvisade min kropp på något sätt min (ex)mans spermier och uppfattade en graviditet som en yttre kropp som behövde elimineras. Så behandlingen var att ta ut blod från min man ena dagen, göra ett galet vaccin nästa och sedan injicera i mig så att jag blev "immun" och inte slogs mot hans blod. Jag lurar dig inte. Detta var behandlingen, som vi gjorde i 3 månader tror jag (en gång i månaden). Men vårt äktenskap tog slut innan vi kunde pröva om behandlingen fungerade och vi skildes åt. Kliniken är fortfarande kvar så jag är säker på att behandlingen fungerar för åtminstone några av människorna...