Graviditet, förlust och hoppet om regnbågar och solsken

Min BFP (Big Fat Positive). Det senaste och det sista. Det är en lång historia...

Nio graviditeter. Sex hjärtskärande förluster. Två vackra barn. Och nu är det mot alla odds ännu ett litet mirakel på gång.

Graviditeten, för mig, har varit en resa av både ofattbar glädje och djup sorg. Med varje positivt test kände jag hoppet blomma - bara för att få det krossat för många gånger. Jag har förlorat sex graviditeter i olika skeden, mellan fem och tolv veckor. Oavsett hur tidigt var varje förlust smärtsam. Det blev aldrig lättare. Men trots hjärtesorgen har jag nu en regnbågsbebis, en annan på väg och ett mellanbarn som var den lättaste graviditeten jag någonsin kunnat drömma om – så lätt faktiskt att det kändes som att ingen av förlusterna, rädslorna eller oron någonsin hade funnits. Låt oss kalla honom min solskensbaby.

Den tysta kampen om graviditetsförlust

Folk pratar mer om graviditetsförlust nu än de gjorde tidigare, men det är fortfarande en av de sakerna du aldrig förstår helt förrän det händer dig. Plötsligt inser du hur många människor runt omkring dig som också har varit med om det. I samma ögonblick som jag fick mitt första missfall var det som om en osynlig dörr öppnades och avslöjade ett tyst systerskap av kvinnor som hade upplevt samma hjärtesorg.

Att förlora en graviditet gör att du fruktar saker du aldrig ens tänkt på innan. Det får dig att tvivla på din kropp, din framtid och ibland även dig själv. Men genom det hela har jag lärt mig en sanning: de flesta som vill ha barn får så småningom en - på ett eller annat sätt. Det kan ta längre tid. Det kan hända med en annan partner. Det kan komma genom adoption, IVF, surrogatmödraskap eller ett oväntat mirakel. Men det händer. Även i de mörkaste stunderna går stormen så småningom över, solen kommer tillbaka och ibland, om du har tur, dyker en regnbåge upp.

Ett oväntat mirakel vid 43

Efter allt hade jag slutit fred med att min graviditetsresa var över. Jag hade slutat spåra ägglossning, slutat planera, slutat hoppas. Vid 43 var jag säker på att min kropp tyst hade stängt dörren för fertilitet.

I två år hade jag testat allt – ägglossningsmedicin, prediktorkit, perfekt timing. Jag blev gravid två gånger, men båda slutade i tidiga förluster. När ingenting verkade fungera antog jag att min fertilitet helt enkelt hade försvunnit, att jag kanske till och med gick in i tidig klimakteriet. Och sedan, när jag minst anade det, när jag inte ens försökte... fick jag min BFP.

Jag minns att jag läste någonstans att chansen att bli gravid vid 43 är runt 2%. Men statistiken berättar inte hela historien. För ibland har livet sina egna planer.

Hitta hopp i resan

Jag bestämde mig för att skriva om detta eftersom jag vet hur ensam den här vägen kan kännas. Jag vet hur lätt det är att tappa hoppet. Men jag vet också att även när du tror att din berättelse är över kan livet överraska dig.

Under de kommande inläggen kommer jag att dela mer om min resa – kampen, lektionerna, hjärtesorgen och glädjen. Om du är mitt i stormen just nu hoppas jag att min berättelse påminner dig om att solen återkommer. Regnbågen dyker upp.

Och när det gör det är det vackrare än du någonsin föreställt dig.